Män i 50+ åldern som ensamma i stark, nästintill stormartad, vind som bär på 90x200 madrasser.
Oskar Linnros. Han stannade kvar när alla andra gått. Han tittade djupt i ögonen och var kär. Allt var fint om än jag något konfunderad.
Vi pratade hela natten och när det var morgon och han var borta väckte jag mamma och sa “Oskar Linnros” och anade att vi skulle ses igen.
Dagen såg jag honom jobba på Weekday, helt klädd i denim.
Ibland tänker jag på att Mikael Persbrandt och Ulf Lundell köper julklappar till varandra.
Precis som Stakka Bo och Robert Aschberg brukade göra.
Jag skulle vilja få reda på vad jag är riktigt bra på. Det kan av naturliga skäl inte ta 31 år till.
“And what have I got?
Why am I alive anyway?
What have I got that nobody can take away?
Got my hair, got my head
got my brains, got my ears
got my eyes, got my nose
got my mouth, I got my smile.
I got my tongue, got my chin
got my neck, got my boobies
got my heart, got my soul
got my back, got my sex.
I got my arms, got my hands
got my fingers, got my legs
got my feet, got my toes
got my liver, I got my blood.
I’ve got life
I’ve got my freedom
I’ve got my life and I’m gonna keep it.
I got life, I’ve got laughs,
I’ve got headaches and tootaches and bad times too like you.
I got life and I’m going to keep it
as long as I want it”.